Författare: admin

Publicerat

Fest i Kultsjödalen

Med vår tioåriga bröllopsdag som ursäkt gjorde vi oss en festdag i Malgomaj- och Kultsjödalen, i torsdags.


Elin tar en våffla på Norgefarargården. Bästa fiket vi kunde hitta i dalgången.
Här kostar våfflorna hälften av vad de kostar i Jämtlands turistfällor.

Första stoppet redan i Rönnäs, hos Sånglöf-Norbergs. Förmiddagskaffe och en liten titt på hur renoveringen av huset går.
Med ett kort stopp hos faster Tora i Strömnäs går färden vidare mot fjällen.

Visst är våra fjäll fina! Här är utsikten österut över Stalon och mot Malgomajsjön längst bort, bakom berget i mitten.

Innan maten hinner vi åka en sväng upp till Stekenjokk. Senast jag var här skulle de just fälla gruvtornet och rensa upp på området.

Fjällvandring à la Stanley; inom synhåll för bilen.

Elin blev genast förtjust i högfjällsplatån och springer ut över mossa och stenar.

Klimpfjällsgården är numera en italiensk restaurant. Mycket god mat och personlig service gör besöket till en angenäm upplevelse.
Ni måste bara prova det!
Jag valde menyn:
Till förrätt: Scampi på salladsbädd.
Till huvudrätt: Gnocci med renskav, tryffel och Karl-Johan-svamp.
Till efterrätt: Hallonsorbet och cappuccino.
Dryck: Alkoholfritt vin och mineralvatten.

Danskan i kiosken vid Trappstegsforsen bjöd oss på en kopp kaffe vid stängningsdags!

Tio år till i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
maklig make

Publicerat

Spam-filter

Här kommer bredbandet in i genom väggen till vårt hus.

Det var Mats Levander som avslöjade oss: Vi har världens enda fungerande spamfilter. Min bror tog nämligen en burk som innehållit konserverad skinka (= spam på engelska). Den satte vi som skydd där kabeln går in genom väggen.

En burk med så gedigen erfarenhet av konserverad skinka kan man inte lura, även om det kamoflagemålats i falurött.

Det är, om inte vackert, så stilriktigt med återanvändning och slamfärg smedat över alltihopa.

Högre teknologi i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
internetpionjär

Publicerat

En kvarnsten


Det är förstås en underdrift att gården har spår efter Alex Nilsson. Men ibland blir man särskilt påmind.

Nedanför förstutrappan ligger en kvarnsten. En bit upp efter bäcken fanns kvarndammen som hör till stenen. Morfar hade hand om byns kvarn. Trots sin astma stod han i mjöldammet och jobbade. Och när kvarnen lades ned tog han med sig en överbliven sten.

Den blev först bordskiva i mormor Lillys trädgårdsbord. Många gånger satt vi där och drack rabarbersaft.


Här fikar mina äldre syskon med hela familjen och familjen Nilsson i Skog. Killen med den lustiga 50-talsmössan är morbror Maths. Jag var ännu inte född. Men kvarnstenen låt stadigt på sin betongpelare.

Bara det här med astma påminner oss dagligen om Alex. Det här huset är vant vid astma. Både Alex och Edit och nu Elin har astma. Bilden av morfar som tar sin kortisonsprej i motljuset vid köksfönstret är fortfarande tydlig; det lilla pysljudet från sprejen och den hesa andningen.


Man ser tydligt de sprialformade skårorna som skulle leda mjölet ut mot ytterkanten medan det finfördelades. Urtagen på båda sidor om hålet gav fäste åt axeln som drog runt stenen med kraften från vattenfallet.

I boden i den gamla ladugården hittade jag också den här namnskylten med morfars gamla adress. Förmodligen har den suttit på någon låda med verktyg eller utrustning han hade med sig i timmerskogen?
Det ringer ett minne i bakhuvudet när jag ser skylten. Jag har sett den och hållit i den tidigare.

Mer vattenkraft i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
minns

Publicerat

Omsättningen ökar

Nu när blomningen är över slås lägdorna av markägaren Krister Bygdell.

Familjen Ia och Mats Levander med fyra barn har just åkt med husvagnen på släp, när traktorn brummar in på ängen. (Förlåt att jag glömde ta bilder av dem. Men jag var så betagen av sällskapet 🙂


Min tomtpinne står ensam med sitt röda huvud på den nyslagna lägdan.

Elin bakar bullar och vi tar en kaffe i köket med Krister. Både han och hans far har varit arbetskamrater med min far. Bygdell var ett namn jag hörde hemma var och varannan dag, när pappa refererade något från jobbet.

Över kaffet pratar vi lite om det och om att jobba i Stockholm. Vi har ju alla gjort det. Och då kliver det in ett par stockholmare i köket. Det är Elisabet och Peter Streling. Till middagen kommer också Gun-Britt och Åke Olofsson. Det blir fisk från Bergmans. Alla fyra övernattar innan de fortsätter sin norrlandsturné.

Frukost i det gröna. Vädret inbjuder till det och fäbromsarna har lugnat ned sig nu.

Gästerna avslutar besöket med auktionen i Lövnäs. Sven Svensson är auktionsförrättare, som vanligt. Hans fru bokför försälningen.

PS: Jag sålde nästan en tavla i dag. Men ”nästan” säljer ju inga tavlor.

Mer folk i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
inföding

Publicerat

Att minnas


Elin luckrar upp jorden.

Graven efter Märta och Gustaf Almqvist planterade vi nya blommor på härom dagen. Märta växte ju upp här i Skog och paret bodde i byn några år på äldre dar. Ungefär när andra flyttade in till samhället, på grund av ålder, flyttade Märta och Gustaf ut till Skog.

Det har fallit på vår lott att vårda graven och på det sättet vårda minnet. Deras dotter, och min syster, Berit ligger i samma grav. Hon finns med på gamla svart-vita bilder med släkt och familj här på gården. Men mer om henne en annan gång.

Bara en bit ifrån Märtas grav ligger hennes föräldrar Lilly och Alex. Men deras grav sköts av kyrkogårdsförvaltningen, så vi har inget annat att göra här än att minnas en stund.

Fler minnen i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
vill minnas

Publicerat

Vueltjere Duodji

Vi besökte sameutställningen på Kyrkberget i Vilhelmina. Det är ett par kåtor och några andra byggnader som ett kusinbarn har byggt.

Inne i Nybyggarstugan mötte vi Vilhelminas Sameslöjdförening, Voetjere Duodji. Vi fick höra en hel del om broderi, skinnsömnad och om kolten. Elin tittade på hur man virkar med glaspärlor och annat sånt. En och annan detalj om renens användbarhet och konserveringstips fick vi också. Men jag är mer intresserad av formspråket i horn och träföremål.
Att jag datoriserar de traditionella flätmönstren bemöttes med tystnad 🙂


Datoriserad grafik tillgänglig på nätet.

Jag fick tala med Mats Fahlén som är en bra konstnär och slöjdare. Och efter kaffe och tunnbrödmacka var vi medlemmar i föreningen. Det känns roligt och jag ser fram emot att få lära mig mer av det som farfars generation gjorde allt för att glömma.

På morfars sida känner vi inte till någon samisk bakgrund. Alex Nilsson var ju från Mark och tips om rötterna mottages tacksamt.

Mer samiskt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nyoutad same

Publicerat

Livet är ruttet


Kul byggsats.

Den nya sophämtningen i kommunen påskyndar kretsloppssamhället. Elin bygger ihop sin nya kompostbehållare. Hon hyser inga tvivel på att livet på landet är rutten – och ska vara det. Här ska komposteras!


Pulpetnoga med sopsorteringen är hon.

Elin som är tredjedels baptistpastor ställer sig genast bakom komposten som om den vore en talarstol. En plats där ruttenhet förvandlas till näring.

Sedan ringde kyrkoherden som också har en predikstol och hus här i byn. Får se hur det slutar…


Idolbild av komposten. Beställ en egen på www.mullbanken.se.

Vad är GPS?

Det var ju enkelt. Svårast var det som vanligt för transportföretaget. Lastbilschaufförer har sin speciella ”charm”.

Medan vi sitter i det jättestora cirkustältet På Lapplandsveckan ringer Schenkers lastbil. ”Var ska jag lämna godset?”, frågar chauffören. ”På den adress som er kund skickat den till”, svarar jag som om det vore den självklarhet det är. ”Jag är väl ingen lantbrevbärare heller”, svarar lastbilen irriterad.

Saknar de GPS? Det har folk i telefonen numera. Och den hittar utan vidare Skog 46!
Jag undrar om kunderna vet om att Schenker med flera inte gör vad de fått betalt för; nämligen att lämna godset vid tomtgränsen.

Vi hade turen att han lämnade det vid rätt uppfartsväg i alla fall. Vid vår brevlåda nere vid Connys hus. (Han är förresten här nu.)

Mera mull i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mullig eller rutten?

Publicerat

Ungarna utflugna


Inga farliga måsar i närheten. Vesslan inom synhåll? Nä, då kanske man kan våga sig ut…

Nu är talgoxarnas ungar utflugna. Ett ögonvittne, Elin, såg tre trevande fågelungar flyga ur holken i eftermiddag. En efter en dök du upp i bohålet. De satt och tittade en stund, pep lite. Men sedan flaxade de lite ostadigt till närmaste träd.

Vi har inga uppgifter om var de hållit till sedan dess. Men enligt vanligtvis välunderrättade källor matas de fortfarande av föräldrarna. Små larver är det gott om, så framtiden ser ljus ut för de små pipen.


”Jag är inte rädd. Jag kan flyga … Jag är inte rädd. Jag kan flyga … tror jag…”

Fler ungar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
leker ornitolog

Publicerat

Besöksrekord


Det firar vi med en finsk impressionist som jag hittade på The National Gallery i London. Bilden kunde lika gärna ha hämtats härifrån. Visst känner ni igen stämningen?

Under juni hade skogmark.se tolv gånger fler besök på bloggen än det finns bofasta i byarna. 606 besökare. Det är många utanför som följer livet i byn med intresse.

Juni hade två och en halv gånger fler besök än en vanlig månad. Och 80% fler besök än förra rekordmånaden som var januari i år.

Det är roligt att så många följt Elin och mig hit till Lappland. Roligt att många som inte känner oss är intresserade av Skog och Mark. Det är förstås av olika skäl. Men alla är välkomna. Vi behöver intresserade besökare både live och på nätet.

Stanley Almqvist
glad åt det lilla

Publicerat

Liv i holken


Talgoxar tar orimligt stora risker för att få bo i Rebeccas röda holk.

En av fågelholkarna föll ned under vintern. När vi var här i påskas ställde vi den bara vid bron eftersom ingen orkade hämta stegen och klättra upp i tallen.

När vi kom hit före midsommar bodde en familj talgoxar där, nära marken. De är mycket irriterade på att vi flyttat in i den stora holken bredvid deras. När Elin dricker sitt morgonte på trappan gör de vuxna fåglarna utfall mot henne och de undviker att dyka in i holken med sina larver i munnen om vi är för nära.

Så vi flyttade holken en meter från bron. Och det fungerade. Det vill säga att de hittade hem för att mata ungarna trots allt. Men när ett mårddjur tittade fram under trappan tyckte vi att de bodde lite väl farligt ändå.

Holken flyttades upp på en stol. Ingen större skillnad, men ändå inte i skydd av trappan.

Vi följer de gula vännernas föräldraskap med intresse och hoppas på det bästa. Svalorna på väggen ovanför sitter lite säkrare.

Elin börjar hitta sommarformen. Utemöblerna är utburna och parasollen ger skön skugga. Bara bromsarna stör friden.

Vi har stockholmsfrämmande den här veckan. Christer som skruvade ihop slåtterbalken så att den fungerar igen är dagens hjälte. En nödvändig polisinsats! Anneli är förstås också med. Ikväll har vi bönegrupp hemma hos oss, precis som vi brukar. Så nu är det liv i holken.

Fler holkar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upplivad