Författare: admin

Publicerat

53

Så här dags på året, när rönnarna blir röda och björkarna redan tappat sansen, fyller jag år. Det är bara siffran som ändras. Och platsen. Det är alltid trevligt att fylla år i Skog.

I vår familj, som i så många andra, betyder det kaffe med tårta på säng, blommor och några paket. En ny lättbakad typisk ”kyrktårta” testades i år. Riktigt god med Solveigs fina vinbär på toppen.

Två sågar fick jag också. En för trädbeskärning och en japansk för finsnickeri.
Det behövs nya leksaker ”på landet”.

 

Till middag åt vi den fina laxen vi fick av Sören i somras, med god citronsås och lite råa grönsaker.

Besticken och lite annat står på bordet för att skydda dem från ev möss.

 

Det var roligare än det ser ut. I alla fall roligare än jag ser ut. Men jag ska inte skylla på Elin som tog bilderna. Vi ser nog inte roligare ut?

 

 

Fler födelsedagar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
53

Publicerat

Frost och fönstervadd

Frostnätterna har kommit. Om morgnarna är fönstren immiga av värmen inomhus. Dags att sätta in innerfönstren.

Elin putsar ruta för ruta. Varje fönster har 24 ytor att putsa. Men det behövs inte så ofta. Vi bor ju inte vid Hornsgatan längre; med Stockholms smutsigaste luft.

Fönstervadden ligger vit och fluffig som ett förebud om stundande vinter och snö.
En mer prosaisk förklaring är att vadden samlar upp lite av den luftfuktighet som finns kvar mellan glasen.

Elin är belåten. Vi är beredda på kylan och den nya vedstapeln står på plats i köket.

 

 

Klisterremsor av papper tätar fönstren så att det inte drar från fönstren. Gammaldags remsor som man blöter för att de ska fastna. I hela huset finns 208 ytor som bör putsas … Jag tror att vi nöjer oss med nedre våningen. Eller?

Eftersom många av rutorna är av gammalt valsat glas är de ojämna och när man tittar ut går landskapet i vågor. Ännu mera nu med två lager buckliga glas.

Och de fina spröjsade bågarna är gjorda av en gammal snickare i byn. Undrar om det var Fridian?

Ett mer putsat Skog och Mark!

Stanley Almqvist
med framtidsutsikt

Publicerat

Lök, tomater och möss

Vårt trädgårdsland är egentligen ett hav av ogräs. Men i det havet ligger en liten ö skyddad av en pallkrage och Elins styre. På ön växer bara kryddor. Och Elin har precis skördat, eller skövlat den sista gröna kvadratmetern på gården.

Purjolök! Eller lurvopök? Mycket rötter har de i alla fall. Men Elin är glad.

Späda fina purjolökar. Nytvättade och blanka.

Sommarens sista tomater räddades också från frosten i dag. Kryddorna hänger på tork i köket.

Det får mig att tänka på den judiska bordsbönen:
Jag välsignar dig Gud
att du låter bröd växa upp ur jorden.

Men med skörden och kylan utomhus kommer också mössen inomhus. Kriget om köket avgjordes i dag  efter två dödsoffer. Tagna i gammaldags slagfällor. Bete: vitlökssalami.
Morfar Alex brukade tömma fällorna i källaren framför vedpannan; ta musen i svansen och slänga in den i elden. Så coola är inte vi. Elin har jobbat hela dagen med att sanera, söka ingångar och täta springor.

Större skördar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
begrundar sådd och skörd
liv och död

Publicerat

Rödmarkerat

Så här har hösten känts i år: Regn, regn, regn. Men en röd liten stuga lyser upp landskapet. Där bor vi svenskar.

Isak Åberg och jag målade bilden i fjol i Uppsala. Han lärde sig sätta penseln på tvären i munnen precis som jag. Jag lärde mig bli mer spontan. Vi får ta en session i Umeå nästa gång.

Rönnarna säger ifrån på skarpen: Nu är det höst. En röd markering mot björkarnas trötta löv som bara bleknade och föll av.

En handfull tjädertuppar får man bereda sig på att möta på väg mellan Skog och landsvägen. Dom pickar väl i sig grus i vägkanten.
Deras klarröda ögonbryn har aldrig fått fäste i modevärlden. Inte ens under punken på 80-talet.

Den här tuppen flydde upp i ett träd när han tröttnat på att jag aldrig fick ordning på kameran. (Jag har en ny kamera som inte vant sig vid mig än.)

Jo. I regn och solsken ligger den svenska stugan som en röd markering i den ständigt gröna skogen: Här bor människor eftersom huset målas. Och solen strålar igen, efter det eviga regnandet.

Man får inte vara feg. En röd fotölj är platsen för nästan allt. En markering kanske?
Jag har nog alltid gillat rött. Minns att jag som barn trotsade alla konventioner och valde en klarröd overall. Självklart blev jag otroligt retad och trakasserad för det. Men jag var redan då van vid att stå för mina val. Även om jag stod ensam.

Mera rött i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
ser rött

Publicerat

9/11 Cabin Bag

Skjutsade Helene Sånglöf Norber från Rönnäs till flyget i dag. På flygplatsen upptäcker vi att hennes handbagage med frusen fisk är en militär låda med texten ”Explosiv vara” på två sidor. Kanske för att fira elfte september-attentatet? Eller för att skrämma vettet ur säkerhetspersonalen på Arlanda?

Bara ödet vet. Helene tänkte inte på det själv. Men ett sammanträffande som såg ut som en tanke!

Fler resor till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
flygtaxi

Publicerat

Berättarkväll

I torsdags var det berättarkväll i Skogs föreningshus. Vi var ett tjugotal personer som möttes i halvmörkret. Och jag hade telefonen med så jag spelade in så gott det gick.

Vi börjar med Renmans i korsningen som berättar minnen från Arjupen.

En gång i tiden fanns ett fotbollslag med plan i Skog. Jonas ”Jonke” Skoglund var en skojare på och utanför planen.

Skollärarn är en legend i byn. Något av en Åsa-Nisse med misslyckade uppfinningar och lite märkvärdigt beteende. Farbror Nils kanske får rollen som Klabbarparn då?

 

Fler berättelser om Skog och Mark!
Och det kommer mera.

Stanley Almqvist
lyssnare

Publicerat

Återfall söderut

På värmdö är luften fuktig och varm som på en charterresa. Lyktstolpen står på gården som i Narnia och lovar att föra dig in i nya världar.

Vi har varit en vecka på Södra Sverige. Ett återfall eller en ”reality check” om man vill kalla det så.

Så här i efterhand ser jag att bilderna från Stockholms centrum saknas, där vi bott och där vi gjorde så många ärenden. Mötet i Uppsala som var anledningen till resan saknas helt i min kamera!

Kanske visar det bara att vi, efter 30 år, blivit riktiga stockholmare, på riktigt. Plommonträd och badplatser är intressantare än höghus och restauranger.

Själva stan är så mättad av vardagens gråhet att den inte sticker ut på något sätt. Det tar nog några år att få distans till Stockholm.

 

Lika korta och väderbitna tallar som hemma på gården. Kala klippor som i fjället. Det är välbekanta saker i skärgården, både på öst- och västkusten.

Elin och högstadieläraren Abbe simmar vid en strand inne i stan, men aktar sig för att komma i vägen för båttrafiken.

På andra stranden håller båtklubben fest med musikscen och allt. Stora snabba båtar mullrar förbi och gamla fina träbåtar skrider kontrollerat längs farleden.

Ute på Värmdö finns en gigantisk småbåtshamn, eller marina som det heter på seglar-swenglish.

Är Bullandö marina Sveriges största? Eller Nordens största, eller bara en av de största? Vi är lite osäkra. Det som ryms på bilden är bara en av många grupper av bryggplatser.

Vi bodde hos våra goda vänner Anneli och Christer. Anneli var tonåring när Elin var evangelist i Harmångers pingstförsamling.

Christer kan du prata med på telefon 112 och polisen i Stockholms län. Alltid på helspänn vid datorn som ni ser 😉

Elins kusin, som också heter Elin, är vävare. Det här är hennes vävstolar. Alla vävar är nedklippta så vi får inte se något av det som är på gång. En cool grej hon vävt var en tvådimesionell streckkod som gav webbadressen.

Erik och Elin renoverar sitt stora gamla hus. I det ingår en liten nedlagd Esso-mack som blivit loppis och Elins utställningslokal.

I samma by som Elin bor Hälges skapare Lars Mortimer. Han satt och sålde sina serier vid ett stånd eftersom det var marknadsdag.
Alla jägare vet vem Hälge är.

Svärföräldrarna och den sidan av släkten firar födelsedagar. Kusin Eva sitter vid bordsänden med yngsta barnet. Men hon hade alla fem med.

Och moster var glad fast hon fyllt sextio.

Morbror var lika allvarlig som vanligt. Varg och björn är ett ständigt närvarande hot mot planeten. Jo, han mötte nyss en björn på nära håll. Och man får förstå att en fårfarmare vill slakta sina djur själv.

Om du ringer 112 i Malmö svarar kanske polismannen till vänster i bild. Och det är Elsie i mitten som vi alla hälsar på.

I Uppsala träffar vi Amandus Väcklén, hemma hos min syster. Foto: Taya Väcklén

Stanleys syster Elisabet.

Alf Väcklén som plogat alla vägar, även i Skog. I Uppsala slipper han skotta snö.

Josef och Taya dök upp när palten var kokt. Foto: Taya Väcklén

Jo, jag var också där 🙂 Foto: Taya Väcklén

När jag har lärt mig hur automatskärpan i min nya kamera fungerar kan ni få bättre idolbilder av syrrans paltar. Nu var jag mer intresserad av att äta, än att fotografera den.

Efter en hel vecka söderut var det skönt att få komma hem till lugnet, regnet och mörkret. Svårt att förklara. Det bara känns så.

Fler resor till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
hemma i Skog

Publicerat

Dubbelt upp igen!

Under augusti fick bloggen 2081 besök. Det är tredje rekordmånaden på rad och nästan dubbelt så många som förra rekordet!

När man tittar på besökssiffrorna i diagrammet till höger undrar man vad som händer.
Som konsult i mediefrågor känner jag att jag borde kunna förklara varför alla vill läsa om det enkla livet i Skog och Mark. Men det förvånar även en Internetpionjär som jag.

Besöken på skogmark.se är nu 42 gånger fler än de som bor i byarna. Vi misstänker att flera har bosatt sig på bloggen? Hur som helst är ni välkomna att vara här med oss.

Mer tillväxt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
växer i Skog

Publicerat

Titt i loggboken

Mina föräldrar hade alltid en loggbok i stugan. En tradition vi fortsatt med. Här är några glimtar från den vid just den här tiden på året, skrivna av Gustaf Almqvist. Vi börjar med det sista året i boken, året då de köpte huset, och kan konstatera att sysslorna alltid är desamma vid den här tiden på året: Plocka bär!

12 augusti 1985

Vi har varit här i två veckor och en dag och allt vi gjort här går ej att med några enkla rader beskriva.

Huggit upp golvet i källaren, lagt ned ny avloppsledning. Men vattnet, hur går det med det?

Inga hjortron i år. Åker hem på söndag. När får vi hit grävaren?

Det är söndag förmiddag, fikar och äter god rökt fjällfisk som vi fått av Stig.

Vad fina dagar vi haft här, en veckas solsken.

 

16 augusti 1985

Nu har vi varit här och plockat hjortron och haft det bra. I dag fredag är det strålande sol. Nu åker vi hem. Får se när vi kommer hit nästa gång?

Men så egendomligt att de flesta björkarna är gula redan. Nog är väl det för tidigt?

 

17 augusti 1986

Ja, nu åker vi hem igen efter en bra tid här, med både arbete och vila. Mirjam var hos oss de första dagarna vi plockade hallon och blåbär och hade det jättefint.

Men sen – ack och ve – gjorde vi en mindre angenäm upptäckt. Det började med en konstig lukt från källaren och vad som sen uppenbarade sig vill vi helst glömma. Det blev till att hugga upp golvet, bära bort goja i massor, täta de trasiga skarvarna och sen fylla igen och laga golvet. Men när det var gjort var det skönt att få fara ut och plocka lingon. I går och i dag har vi städat och putsat fönster mm och är nu färdiga att åka hem!

Solveig och Mårten kom och hälsade på oss i dag och drack kaffe. Trevligt.

Klockan är 20:25. Nu åker vi.

 

Fredag 14 augusti 1987

+10 grader. Nu packar vi och åker hem för den här gången. Kalla nätter. Perkålen har börjat frysa. Vi har fått några fina dagar här.

 

 

21 augusti 1988

Jag har varit här och huggit ved i fyra dar, två dar i spöregn men nu onsdag är det fint. Plockade blåbär i går. Far nu hem med ett vedlass. Till söndag åker vi till Bjästa.

 

11 augusti 1989

Tillbakablick: Sista veckan i juni var vi här med Ruth och Simon en vecka. Lite sol och lite regn.

Första veckan i augusti var vi här med Noomi. Och nu har vi 11 augusti och Daniel är här hos oss.

Inga hjortron i år. Men jag har hittat 14 liter i Divelånshålet.

 

12 augusti 1990

Nu har Märta och jag varit här en vecka och haft det bra. Regnskurar men sista dagarna soligt och varmt. Jag har byggt garage och Märta har, förutom att hon lagat mat, klippt mattrasor.

 

29 augusti 1992

Nu har jag lagt ihop och huggit ved där uppe färdigt. Lördag fint väder.

 

17 augusti 1993

Affes har varit här. Vi har ätit surströmming. Stig och jag har varit och plockat hjortron, dåligt med bär.

 

Sommaren 1996

En händelserik sommar. Går ej att med några ord beskriva. Så många turer (telefonsamtal) dit och hit för att sälja fastigheten.

Märta har slagit med lie, rensat och planterat och grävt. Och vi har rensat för att få klara gränser för avstyckningen och vi hissade flaggan.

 

1985 är första året i den här loggboken. Då stod stugan obebodd och ägdes av mamma och hennes syskon. Som ni sett kunde Märta köpa loss tomten och huset när hemmanet såldes. Och de var alltid mycket förtjusta i gården. Det var mammas hem med stort H.

Stanley Almqvist
loggboksläsare

 

Publicerat

Djupens lockelse

Djupen lockar. Både barn och  djur och andra. Därför har djupa brunnar lock.

Att lägga på ett betonglock är ett smärre projekt, så tungt som det är. När vi kom till betongfabriken i Vilhelmina (ett utmärkt och hjälpsamt företag) trodde vi att man bara kunde ta ett lock i bilen. Men det visade sig vara hundratals kilo tungt, hårt och vasst och lagom smutsigt. En släpvagn senare låg locket i alla fall på gården.

Det gamla locket; ett betonglock med hål med en bit plast och träbitar över, nedtyngda av stenar, så att barn och djur inte ska kunna ramla ned. Med förenade krafter lyckades Elin och jag, med var sitt spett, baxa betongen på plats. Dagens prestation!

Annars kunde man tro att Elins städning av förrådshuset var dagens prestation. Ett mindre flyttlass bökades omkring och fann nya platser på nya hyllor.

Ibland öppnar sig okända djup när man bökar runt bland gamla saker. Överraskad läser vi det inristade årtalet på varpan: 1872! Vem ägde den då? Friheten att hålla kristna möten var mindre än 2o år gammal 1872. Tanken lockar…

En varpa är stor och skrymmande; uppåt ett par meter hög. Den har trots allt överlevt ända sedan 1800-talet. Är den bara för stor och stabil för att ruttna bort?

Varpan användes för att ordna varptrådar till vävstolarna. Tråden virades fram och tillbaka ett antal gånger runt varpan. Så blev bunten av garn tillräckligt lång och fick tillräckligt många trådar för att räcka till väven. Om jag förstått det rätt.

Ska kanske tillägga att det ni ser på bilden har en fot med en lång lodrät stolpe som den kan snurra på.

Större prestationer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nöjd