Lördagar och söndagar mellan 11 och 16, är kafeets öppettider vintern 2011.
Vi fikade deras goda västerbottenskorpor i dag och Elin köpte ett par jeans för 15 kr på loppisen.
Fika mer i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
fikasugen
Första snön var vit
I dag kom första snön. Den var vit. Vintern har lagt sin reflexskärm för att lyfta det svaga vinterljuset. För mig är det 30 år sedan jag sett det så.
På Hornsgatan i Stockholm blir snön omedelbart ett slask som gör att asfalten ser ännu svartare ut. Bil- och bussförare får omedelbart något panikslaget i blicken och hastigheten halveras. Det mentala kramptillståndet varar tills gatukontoret sopar ihop grusbergen till våren.
Här lägger sig frost och snö som en kontrasthöjare som ritar konturer i vitt mot svart. Se hur vår gamla rönn framträder tydligt mot den mörka skogen.
Ladans ruttna och mellangrå spåntak tecknas nu med skarpa linjer i svart och vitt.
Och vitare ska det bli.
Vitare vintrar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vitbalanserar
Listigt
I Alfta, där Elin växte upp, finns en fabrik som gör lister och sånt som görs av lister. Föster och dörrar till gamla hus till exempel. Och det är ju precis vad vi behöver. Så vi hälsade på och pratade med Bo Hedlund som har hand om det. Det luktade farbror Folke i hela huset; en lätt doft av kåda och slipdamm i luften! Maskiner som dånar. Gubbar som grymtar över jobben och sneglar lite misstänksamt mot besökare.
Vi har inte varit inne på Lindbloms sedan 70-talet. Fabriken ligger på andra sidan älven från Elins barndomshem. (Det som kallas älv i Hälsingland skulle vi nog kalla för bäck i Lappland.) Fabriken ligger alldeles vid vattnet eftersom den drivits med vattenhjul för länge sedan. Numera är vattenkraften en alltför stor kraft. Man har fått bygga tjocka betongmurar mot älven för att vårfloden inte ska spola bort fabriken.
Varje dag hörde man tutan när de öppnade och stängde, precis som i gamla tider när arbetare inte hade klocka. Ett ständigt brus av elmotorer och fläktar som lade sig över älvens brus hörde till. Inte förrän Lindbloms fabrik tutat och stängt av upptäckte man hur tyst och lugnt det blev. Många gånger har jag legat i hamocken på uteplatsen och hört lugnet lägga sig över älvfåran och villaområdet.
Gammalt fönster- och dörrfoder – som inte ser ut som krusigt låtsas-almoge – är svårt att hitta. Men här kan man specialbeställa. De gör precis vad som helst i listväg.
Ytterdörrar och nya fönsterkarmar gör man också. För hand. Precis som gamla spegeldörrar.
Tavelramar på löpmeter är en annan av Lindbloms attraktioner. Vi köpte ett knippe enkla och släta, ganska smala ramlister. Det kommer att passa bra på mina tavlor 🙂
En bunt med list för nya innanfönster fick vi också med oss. Bra att man har en snickarbod!
List och styrka i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
överlistar kölden
Big City Look
Kanske ett utslag av ambivalens? Eller ekvivalens?
Min Big City Look: twittrar på iPhone med capuccino och bagel på Wayne’s i Götgatsbacken. Är inte det en schablon, så säg.
Glesbygdselegans. Nybyggarhatt vid elden med en tunnbrödsmacka på knäet. Vid Satsfjället, Saxnäs. Schablon, jomenvisst!
Mer mode i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
klädsel: Ja
Konstigt?
Om det inte är konst så är det i alla fall konstigt. Det vill säga konst-likt.
Om man märkvärdiserar en IKEA-plansch på en lagårdsvägg kan man kalla det installation. Den limegröna rutan lyser på ladväggen som ett fönster in till en annan värld där gräset frodas och kreaturen betar i frid och ro.
Oavsett det förment konstnärliga tycker jag att en lagård kräver någon sorts relation till kor. Det skulle nästan kunna vara en fjällko?
Detta tilltag är värt att dokumentera. Elin blir lätt road av min plötsliga munterhet.
Den här tavlan fanns redan i byn och behövde inte arrangeras. Jag upptäckte den när vi rastade bilen efter däckbytet. Då åker man den längsta möjliga vägen genom byn; från vår sidoväg, rakt igenom byn, slingan som går runt Skog och vägen till Mark tur och retur. Men det har sina risker.
Efter en snabb bildanalys kan man säga att tavlan illustrerar riskerna med att trafikera vägen på ett mycket tydligt sätt. Men den risken tar vi.
Farligare färder genom Skog och Mark!
Stanley Almqvist
risktagare
Tröst i höst
Nu får jag sitta ensam hemma om dagarna. Elin jobbar varje dag nu, på Svenska Kyrkans fritids; som efter en göteborgsk ansträngning fått namnet Prästkragen.
Men ett stort glas drakbrunnste och en varm filt värmer hjärtat. Och hon kommer ju snart hem igen.
Skogvägen är blank och smetig av det ständiga regnet. Här kör Elin varje dag till Vilhelmina. Det enda roliga är att räkna tjädertuppar.
Fast det är roligt att byta däck också. Vinterdäcken ska på innan frosten slår till med full kraft. Och innan de utslitna sommardäcken exploderar. Gubbarna på verkstaden blev lite oroliga när de såg sommardäcken.
Själv kan jag ägna dagarna åt att fika på byns kafe och prata med de andra gubbarna. Som Bo Runa här på bilden.
Han är en riktig urstockholmare som växt upp i kvarteren där vi bott. Dessutom pensionerad fotograf. Vi har mycket intressant att prata om.
Stadsbudskontoret i Övik hämtade flyttlådorna. Skönt att bli av med dom. Värre är det med de grejer de slarvade bort i flytten. Vi väntar fortfarande på ett par möbler och annat smått.
Andra epokgörande upptäckter är att få syn på gården från sidan. I brist på intellektuell stimulans får man ta sig en promenad. Eller? Nä det blir en kopp kaffe till.
Riktigt te och kaffe i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
kokar vatten
Björnspår
När Elin gick en morgonpromenad uppåt skogen såg hon de här spåren. Hon ringde för säkerhets skull sin jägar-morbror och kollade om storlek etc stämde. Jo; det var björnspår.
Inte så konstigt att björnen gick just här, för strax intill låg det här slaktresterna efter älgjakten.
Men det är bäst att inte gå emellan björnar och deras mat, sa morbror Jonte. Så Elin trippade hem igen. En gnutta besviken för att hon inte fick se själva björnen.
Mer djur i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
mer ängslig
Höst betyder skörd
Jo, ordet höst ska visst betyda skörd. Inte för att vi odlar något. Men det är ju så roligt med de små skördar man får att man måste få uttrycka sin glädje. Det gör i alla fall Elin.
Här är hennes hallonbytta som hon fyllde med bär från buskarna på gården och från skogen intill.
Solveig och Mårtens vinbärsbuskar är otroliga. Varje höst dignar de av bär i stora klasar. När man ser dem förstår man varför de fått heta vinbär.
Här plockar Mårten och Solvieg svarta vinbär. Vår svarvinbärsbuske däremot har en nära döden-upplevelse.
Svam plockar Elin än så länge i Hälsingland. Vi har inte hitta några kantarellställen i fjällen än. Men Hälsingland har också haft gott om kantareller i år.
Det jag ägnar mig åt kan väl knappas kallas skörd. Röjning är närmare sanningen. Här klipper jag ned häcken vid, det före detta, trädgårdslandet. Men det hör till hösten det med.
Elin hittade små midsommarblomster som nyss slagit ut i det frostnupna gräset. De lila blommorna syns knappt bland alla röd-lila höstlöv. Lite sen är sommaren i Lappland ibland. Men midsommar i oktober är lite väl sent, va? Hör ni det, små midsommarblomster! Väx upp nån gång och lär er kalendern.
Större skördar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
äter hellre
Forts: Berättarkväll
Här kommer resten av inspelningen från berättarkvällen i Skogs föreningshus, inspelat med min telefon. Först lite minnen av när telefonen kom till byn – eller ”telegrafen” som man sa. Det var helt andra telefoner det.
Byn hade inte bara telegraf, man hade hemmagjord el också – eller ”lyse” som det hette på den tiden. Så här såg det nya kraftverket ut, efter flytten längre nedströms i bäcken. Här kommer också en liten berättelse om hur marken för den nya dammen såldes.
Fotbollslaget i Skansholm och Skog i slutet av 1960-talet. Jo, det fanns både en plan och ett lag – en gång i tiden.
Sittande: Håkan Bäckström, Lasse Bäckström, Rune Karlsson, Mårten Risberg och Roland Nilsson. Stående: Björn Åslund, Lasse Markström, Torkel, Bror Näslund och Jan Lindmark. Ingvar Åslund hörde också till laget. Men han var så sur efter förlusten på 0-1 att han inte ville vara med på bilden.
Och här är en skröna om hur målvakten Jonke fick sin krokiga näsa.
Nu: Mera farbror Nils:
Lite skolminnen från skolan i Skog. Skolan står kvar, men det var länge sedan någon lärare fanns på plats. Och det är kanske lika bra det, om man får tro vissa:
Skogsarbetarminnen av smålänningen Nilssons bravader i Arjupen:
Untitled from Stanley Almqvist on Vimeo.
Sist: En jakthistoria av Mårten Risberg.
Fler berättelser om Skog och Mark!
Stanley Almqvist
lyssnare
Frälsaren från Karlskoga
En liten tjej som pratade lite med mig innan allt började. Trots utbyte av synpunkter på förtjänsterna med att ha klubba respektive kamera med blixt med sig, presenterade vi oss inte med namn. Men vem gör det i Vilhelmina? Inte många har vi lagt märke till.
Annars var det mest gamla människor i publiken. Vi hade alla samlats i Pingstkyrkan, Vilhelmina, för att möta mannen från Karlskoga; Rolf Söderberg. Han som alla hoppas ska lyfta församlingen.
Ledare för alla kyrkor i Vilhelmina och från hela södra Lappland var här. Högtidligt värre med bl.a. kyrkoherden och skogbon Ronny Thellbro.
Rolf Söderberg.
Kopplingen till Skog är inte så avlägsen. För några årtionden sedan var väl 50% av befolkningen här pingstvänner. David Fahlstedt berättade under mötet att från lilla Skog kom mer än ett dussin pingstpredikanter. Precis såna som Rolf. Och två pingstkapell fanns här – ett i varje by!
Men det var på den tiden. Nu är vi max en handfull kvar. Men vi möttes denna helg på Plassn.
Köket gjorde sitt allra bästa; nu ska de få veta vart de kommit! Förrätt av Västerbottensostpaj med rökt röding-mousse.
Huvudrätten var stilenligt älgstek med kantarellsås och ugnsbakad rotsakslåda.
Efterrätt: hjortronparfait med rullrån.
Alla minglade och pratade. Det finns inte så mycket mer att säga om kvällen faktiskt, utom att pastorsparet invigdes till tjänsten med bön. Köket stod för upplevelsen.
Vi hoppas på andra upplevelser framöver.
De nyanlända verkar gilla den lappländska menyn, men har inte ens börjat lära känna folket här. Men jag tror att det ska gå fint. Ni kan få se dem i Skog vilken dag som helst.
Välkomna till Skog och Mark!
Stanley Almqvist
är lättad