Tunnbröd är inte en sorts bröd. Det är oändligt många varianter och varje hushåll har sina ideal.
Nej, det slokande bröd utan kryddor och karaktär som säljs i påsar över hela landet är inte värdigt att kallas tunnbröd. Därför bakar man själv sitt tunnbröd eller köper sin favorit från ett lokalt småskaligt bageri. Mina nuvarande köpta favoriter är Svannäs och Söderströms. Men de är svåra att få tag i.
Som ni förstår är det livsviktigt. Och här är gruppen som bestämt sig för att överleva på den diet som hör landskapet till. Första kvällen ska degen göras. Två olika recept förbereds för jämförelsens skull – och för att de två kursledarna har olika ideer om vad ett gott tunnbröd är 🙂 Ugnen ska också förvärmas.
”Stöpa” är smeten till degen. Till den smältes matfett på vedeldad kamin. Sirap blandas i. Det stora vita i bakgrunden är tunnbrödsugnen.
Hinken med själva mjölblandningen. Det blir en ganska lös gröt. Resten av de olika mjölsorterna och jästen blandas in nästa dag.
När ugnen fått upp värmen skrapas kolen åt sidorna. Mitten av hällen blåses ren från aska med röret.
Degen rullas till runda bullar som får jäsa klart på bordet. Själv provar jag att rulla två bullar åt gången, som jag gjorde förr. Men vänsterhanden har glömt hur man gör, så de blir avlånga.
Kalle och Elin får sköta resten. Det är bäst att inte bevisa att det är mer jag inte kan längre.
Den tunnt utkavlade kakan läggs upp på ”fjala” (fjölen) med ”spjalka” (?). Den är lite större än pizzerians.
Sen in i ugnen någon minut. Lite kinkigt att lägga in en så tunn kaka utan att den veckar sig eller fastnar i fjala.
Elin sopar av den gräddade kakan och mjöldammet flimmrar i solljuset från fönstret.
Lite smör på bröden och en kopp kaffe sitter fint för mig som väntar vid sidan om.
Mera bak i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
tunnbrödsätare
f.d. dito bagare
