Författare: admin

I år köpte vi gran. Jämn och fin, lagom stor och luktar gott!
Lite ironiskt dock, att åka från Skog till Vilhelmina och köpa en gran på Tallen. Men den sista användbara granen på vår tomt är förbrukad. Att mormor födde som en Grahn är tydligen ingen garanti för livslång tillgång till arten ifråga.

Julafton firades med Elins föräldrar och Carina, en vän från byn.
För att undvika koma delade vi upp julmaten i omgångar över dagen. Här är det lunch med fiskmenyn: En handfull sorters sill, västkustsallad och Elins första försök att grava lax. Överraskande lyckad. Men med bra råvara från Bergmans fisk kan det bara bli bra. Eller hur?

För en gångs skull hade vi tid att sitta ned under hela Kalle Anka-programmet. Det känns som om det var många år sedan sist.

Inte för att koncentrationen var så stor på alla håll, men vi har det avslappnat och otvunget.

Viktigare än Kalle Anka är julevangeliet. Det har det alltid varit ända sedan Alex och Lilly firade jul här. Och nu är det vår tur.

Lennart spelar spontant ett par låtar på pianot bakom dörren och sjunger till.

Elin sköter det mesta i köket. Hon gör också de omistliga delikatesserna mesefil och sillsallad à la Märta.

Det är dags för köttmenyn där revbensspjällen intar den centrala rollen – i hård konkurrens med köttbullarna.

Märkvärdigare än så är det inte. Men precis så på riktigt som vi vill ha det.

Vi avslutade julafton med midnattsmässa i Vilhelmina kyrka. Kön fram till nattvarden gick genom hela kyrkan och fylldes på hela tiden.

På annandagen fyller Elins pappa alltid år. Så det blir tårta på säng om morgonen. Grattis på 79-årsdagen Lennart!

Mer jul i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
julfirare

Kommer ni ihåg besöket i listfabrken i Alfta? Här är första produkten: Ett litet innanfönster! Kitt och glas ska Johanssons glasmästeri ha äran för.
Nu när kylan biter ifrån känns det skönt att få klart det sista innanfönstret i de varma delarna av övervåningen.

Det här vindsutrymmet kallar vi biblioteket, på lite skoj. Hittills har kondensen från trapphuset byggt tjocka isskorpor på rutan. Men nu ska innanfönstret med klisterremsorna stoppa träet från att ruttna och hålla värmen lite bättre.
Elins läshörna blir ombonad och mysig med golvet täckt av trasmattor och det svaga ljuset från midvinterdagen som smyger in genom gluggen.

Mer folk i fönstren i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
listigare än väntat

 

 

 

På begäran av vänner på Södrasverige kommer lite bilder från vår kamp mot snön.
För andra gången har vi kört fast med bilen på uppfarten till vårt hus. Bilen med breda, platta, dubbfria däck utan fyrhjulsdrift.

Efter en timmes förtvivlat skottande och försök att ”gunga” bilen ur dödläget, får vi hjälp av Enar och Andreas med traktorn.

Traktorns snöslunga är något helt annat än vår lilla gräddvisp.

Vi hade ju en släpvagn med oss och här drar Enar upp den till huset med sin vinterbil.

Här kör jag upp till huset till slut. Carina har kommit för att trösta oss, med hunden som bajsat två gånger denna högtidliga kväll. Nu markerar han med stor energi våran gård som sitt revir 🙂

Halv elva på kvällen är ordningen och släpvagnen återställd. Dagen efter flyter allt igen, som båtfolken säger. Men det är ett annat sorts vatten.

Nu, två dagar senare, snöar det fortfarande.

Mer snöröjning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
dumbilsägare

Dimma över snötäckt landskap ger ett magiskt ljus. Det suddar ut allt utanför gården. Man rör sig i den lilla bubbla som gården alltid är. Men nu ser man att utanför finns bara den vita rymden.

Färg? Huset orkar nästan inte vara rött längre. Allt är insvept i den dämpade halvdager som slätar ut alla kontraster.

Framtidsutsikten i Skog och Mark?

Stanley Almqvist
dimmig