Författare: admin

Publicerat

Kollektiv lösning

Många föreningar finns i Skog och Mark. Av ren nödvändighet. Varken marknadskrafterna eller politikerna är intresserade av så här glest befolkade områden. Därför måste vi hjälpas åt med att hjälpa oss själva.

En av föreningarna är vägföreningen Södra Skog. Varje enskild vägstump har sin egen förening. Vi hade nyss vårt årsmöte och såg över vinterns snö och sommarens grusningar. Snöröjning blev t.ex. 50% dyrare den här snöiga vintern.

De flesta fastighetsägarna längs vägen. Elin är sekreterare och Kalle med kepsen både ordförande och kassör. Mikael med mustaschen gör mycket av jobbet med vägen tillsammans med Krister (ej i bild). Längst till höger sitter vår närmaste granne (fritidsboende), Leif Skata, som vi träffar för första gången här.

Mer samverkan i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
förhärdad föreningsmänniska

Publicerat

Elin bakar

Efter några bakningar som bisittare och lärling tog Elin ansvar för en egen bakdag i Skogs bagarstuga. Nu med hennes mamma, pappa och grannen Carina som bifigurer.
Byalaget jobbar för att kunna ha bagarstugan igång. Och vi använder den med glädje.

Elin ser förvånad hur de hemliga ingredienserna i degen jäser i hinken.

Det hemliga receptet är från byn.  Elin invigdes i hemligheterna under nybörjarkursen i höstas.
Inget snobberi. En skurhink duger bra.

När degen jäst ska den rullas till bullar – som får jäsa igen.

Bullarna kavlas ut till tunna ”pannkakor”. Ungefär som pizzabottnar utan kant.
En randig kavel töjer ut degen i kavlingens riktning. Det behövs för att få kakan rund och fin. Elin fick tag i sin randkavel i sommar på Åsele marknad.

Med ett blåsrör får Elin bort aska och kol från ytan där brödet ska ligga och gräddas.

Med fjölen (tror att det kallas så på standardsvenska) lägger hon kakan i ugnen. Elin föredrar små kakor, som är lättare att hantera. Fjölen kan hantera mycket större bröd, som ni ser.
(Här kallar vi fjölen för fjala och de långsmala brödspadarna för spjalka.)

Se så prydligt!  På mindre än en minut är kakan klar. Om man vill ha mjukt bröd, vill säga. Hårt tunnbröd gräddas några sekunder till bara.

Man får bara fyra bitar av den här storleken. Enklast att skära dem redan nu.

Resultatet radar upp sig på bordet allt eftersom de kallnat och lagts i påsar. Frysen nästa.

Mer bröd i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mjuk tunnis

Publicerat

Kolbulle-succé


En formlig succé blev byns sommarloppis som uppgraderats till Kolbullens dag! Efter en timme var det fullt med folk, bilar överallt längs vägen och lång kö till kolbulle-pannorna.


Loppisen var välbesökt och alltid kunde man hitta något fynd. Om inte kan man alltid skapa sig ett fynd genom att pruta.

Själva kolbullen – ursäkten för festen – stektes i järnpannor över öppen eld av skogsarbetare, så som den alltid gjorts.
(Kolbulle är en sorts enkel fläskpannkaka som skogsarbetarna gjorde på plats över öppen eld.)

Gott och billigt. Så många ville ha att vi fick göra mer smet och jaga runt byn efter mer råvaror, sylt och dricka. Men alla som ville såg ut att ha fått en bit.


Skogs egen garnbutik var på plats och Carina stickade något för inspiration.

Vilhelmina spelmanslag var mycket uppskattade och höjde stämningen ytterligare (trots att gubbarna ser lite allvarliga ut på bilden).

Tunnbrödet som bakats i Skogs bagarstuga gick snabbt åt. Välmatade påsar med halvhårt bröd för 60 kr.

Hembygdsföreningen förberedde festen månader i förväg. Man vet ju inte i förväg hur många som ska serveras, hur vi ska kunna laga vägen, hur tälten ska resas och om det blir regn.

Nu när allt gick över förväntan bra tackar vi alla som hjälp till att genomföra Kolbullens dag. Ett speciellt tack till vi vår huvudsponsor Lantbrukarnas riksförbund och alla ni som kom och gjorde dagen till en fest.

Fler kolbulledagar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
stödjare

Publicerat

Barnlatte och radiovågor

Ett litet stockholmsbesök på måndagkvällen. Våra vänner Veronika och Per Svenberg med barn parkerade husvagnen på vår gård över natten.

I förbifarten fick jag några goda råd av Per. Han kan allt om radiosignaler, frekvenser och våglängder.
Och Veronica utbildar sig till tapetserare! Där mister vi världens bästa administratör till tygerna och sadelgjorden.

Men huvudsaken man trivs, som en vis man sa 😉

Efter en en yrvaken, men genom gemensamma ansträngningar riklig frukost gick Svenbergs färd vidare längs Vildmarksvägen mot Stekenjokk och Gäddede.
Jasmine smakade te med samma namn och espressomaskinen i bakgrunden mjölkades på latte. (Barnlatte är skummad mjölk med ett stänk kaffe i.)

Lycka till på resan!

Fler turister i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
besöksmål

Publicerat

Faller undan

Efter flera år av genomtänkt och välartikulerat motstånd, har vi slutligen köpt en motorgräsklippare. Vi tänkte bejaka ängsmarkens blandning av blommor och gräs. Lite tuvigt och vildvuxet. Men flera bybor har den senaste tiden tyckt att vi också ”måste köpa oss en åkgräsklippare”.

Så det gjorde vi inte. Men nu står den där: en gul självgående Stiga som finhackar gräset. Elin gillade inte färgen. Fast egentligen är det bara hennes förkärlek för sin röda ”handjagare” som tar sig såna uttryck. (Jag är en djupsinnig psykolog.) Slåtterbalken är ju också gul och den har aldrig stört henne, inte estetiskt i alla fall.

Med tusentals kvadratmeter möjlig gräsmatta som ropar på förbarmande har vi bestämt oss för att inte låta allt bli ängsmark. Om inte annat som en hyllning till morbror Gunnars golfgreen till gräsmatta.

Mer grönska i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
undfallen

Publicerat

Midsommar och sommarstart

Sommaren kom på midsommarafton. Midsommarbordet med sillar och laxar intogs med Ruths familj och hennes syster Sara. Bergmans fisk stod för den goda maten, kan man säga utan att överdriva.

Pojkarna inpekterar gumman som drar slipstenen. En klassiker som roar mig lika mycket nu som när jag var i deras ålder.

Ruth började genast med att binda kransar. Här är Elin i sin.
Det fanns inte så mycket blommor i år. Sommaren har ju inte hunnit ifatt sig själv än. Myggfritt är det också.

Medan Seth och jag jobbade gick kvinnorna och barnen till kaféet för att fika och fynda på loppisen. Belåtna med båda delarena återvände de för att starta grillen.

Fler ängsblommor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
ängslig

Publicerat

Kolbullens dag

Välkomna till Kolbullens dag.

Kolbullen, denna urskogens riktiga snabbmat gjord på fläsk och mjöl i en stekpanna. Det alltid lika framgångsrika blandningen av fett och snabba kolhydrater som skogsarbetarna så väl behövde, kan vi unna oss ibland. Det är i alla fall en kulturyttring så god som någon. Kanske godare!

Mer kolbullar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
kulturkonsument

Publicerat

Sara i Simonsbodarna

Sara har hälsat på. Hon tog sig en tur upp till Simonsbodarna. Här är hennes telefonbild från vindskyddet där hon tänkte sova. Lite extra spännande eftersom någon sett en björn på Skog-vägen härom dagen.

Nattsolen lyser över våtmarkerna.

På Stormyra hittade Sara den här gamla ladan som och förfaller. Ett minne från myrhöets tid.

Det gamla timmerhuset har Ronny Thellbro monterat ned och flyttat till byn för reparation och nytt tak. Kvar står järnspisen och en rulle taggtråd som ett minne från sommarbete och sommarboende getare på plats.
Jaktstugan i bakgrunden är så ruffig att det kändes bättre att sova under öppen himmel.

Fler utflykter i Skog och Mark!

Alla bilder: Sara Almqvist
utsövd

Publicerat

Sommarsnö

Idag tog vi en tur upp till Stekenjokk för att titta på Vildmarksvägen där man plundrar fågelägg nuförtiden. Och snön förstås.
Det är en sommarväg. Den är bara öppen om sommaren från 6 juni och till nästa snöperiod.

Två meters snövall. Längs vägen växlade det mellan en och fyra meter höga vallar. Fläckvis gick vägbanken också över snöns nivå.

Lite kul är det i alla fall med så mycket snö 8 juni, tyckte sörlänningarna vi hade med oss.

Så det är en riktig turistattraktion.

Så här såg fjällen ut på avstånd, från utsiktsplatsen i Stalon.

Men nedanför trädgränsen är det i princip snöfritt.

Fler utfärder i skog och mark!

Stanley Almqvist
turistar

Publicerat

Det växer och knakar

Moster Birgittas narcisser blommar för fullt i rabatten runt flaggstången.
Vi hann inte få upp någon flagga på nationaldagen eftersom flagglinan är trasig. Men det blommar desto bättre. En ny flagglina väntar på att få sättas upp.

Knak och brak! Rönnen framför stugan med tre kraftiga stammar togs ned idag och drogs upp med rötterna. Den stod ivägen för lastbilstransporterna. En björkstam längre bort föll för samma dom. Fadern och sonen Bygdell gjorde det snabbt och snyggt med den lilla grävaren.

Alla ängar runt huset är snart buskfria och dikena rensade. Här ska det läggas rör för en traktorväg över ägorna.

Friare ytor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
åskådare