Författare: admin

Sedan vinterns snömassor tog taket av friggebodens förstukvist har den varit en sorglig syn. Conny tog bort det trasiga. Min bror Jörgen hjälpte oss laga väggen och ta bort den trasiga trappan i sommar.

Länge såg den ut så här: med gapande hål i ytterväggen där fåglarna kunde hämta glasull till sina bon.

En hel del plankor behövde bytas tillsammans med den råttanfrätta isoleringen.

Virket vi hade hemma räckte till halva väggen. Resten får vi ta senare.

Ny färg så står väggen emot väder och vind igen.

Lite vitt på knutar och fönsterfoder så ser det ut som ett traditionellt litet hus.
Nu är insidan urstädad också. Bara en ny ytterlampa som fattas. Nåja – ett och annat i underhållet återstår kanske fortfarande. En stuglyftning, laga hängrännor, gräva runt väggarna etc.

Mer underhåll i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
underhållare

Det här var utsikten från vårt köksfönster någon gång efter 1985.

Gunnar hade nyss byggt sin stuga.
Staketet står kvar.
Ladugården står kvar.
Lägdorna är helt fria från lövträd, till och med vid dikena!
Gäststugan, vårt uthus, friggeboden och lilla förrådet var inte byggda än.
Undrar vems vedhög som ligger bortåt tomtgränsen?
Under det lilla paraplyet går nog Ruth, som följer sin farfar med plasthinken.

Fler bilder från Skog och Mark!

Stanley Almqvist
historisk

Nu när den första frosten väckt oss kan man sammanfatta sommaren med den här bilden:

Vi har inte haft så många gäster som vanligt. Men våren och sommaren har gått åt till de nya husen och utvidgningen av gården. Vi har inte gjort så mycket annat. För oss som inte är så snabba och bra på kroppsarbete har det räckt till. Men några av besökarna har hjälpt oss duktigt.

Elin har för första gången bara haft semester – inte sommarlov som hon är van vid. Bara hälften så långt som ett sommarlov. Och det sedvanliga firandet av höststarten med båtresor och god mat görs inte alls i den här kommunen. Men kanske uppvägs det av bärplockning så nära gården?

När jag gick runt ängarna och fick se gården från det här hållet blev jag förvånad. Man ser nästan alla hus och bodar från det här hållet. Bara trädgårdsskjulet och växthuset gömmer sig.

Fler hus i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
fast

Mitt i det kompakta lugnet hörs plötsligt ett dovt brummande. Är det nåt biljud från teven? Eller är det någon skogstraktor som morrar upp efter vägen i jakt på nästa kalhygge? Nej, det håller i sig. Måste undersökas.

När jag kommer ner står det en stor blå lastbil en meter från köksfönstret. Motorn brummar och i hytten sitter en gubbe med hörselskydd med radioantenner och knappar på datorn. Jag vinkar men han ser inget.
Efter en stund kliver han ner och ut ur hytten. Jag hälsar och vinkar lite på en meters avstånd. Han blänger på mig och går utan ett ord bort mot backen där slambrunnen ligger. Slambrunn är en förskönande omskrivning för en skittunna i jätteformat.
På sätt och vis är det intressant att ha ett så litet och kontrollerbart system för vatten, avlopp och sopor. Allt ryms på gården. Det enda avfall vi genererar är från slambrunnen och de sopor som källsorteras. Slammet förenas väl med tätortens sköna sörja i något reningsverk där? Källsorteringen görs i Malgovik, en och en halv mil bort.

Lastbilsförare har sin ”speciella charm”. Men den här var minnesvärd.
Jag travar efter och plötsligt lättar han på höselkåpan och frågar: ”Vars ha du han nånstans?”
Förstår att han menar brunnen och pekar ner i det midjehöga ogräset några meter vid sidan om.
”Är det mycket”, dristar jag mig att fråga. ”Nä, de ä som de brukar.”

Slangen drabbas emellanåt av fullständig panik över vad den tvingas suga i sig!

En elefant med mycket lång snabel och alltså fylld med en stor känsla av äckel. Och vem har inte förståelse för det?

Mer sug i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
utsugen

Växthuset har gjort sitt på granngården, så vi fick ta över det. Eftersom en hel del kroppsarbete krävdes kom min bror Jörgen Almquist från Vindeln och hans dotter Sara från Umeå och hjälpte oss. Släpet fick vi låna av Marita och Robert, mina tremeningar i byn. Och Mårten gav goda råd om vinterskydd och grävde fram tillbehör ur förråden.
Med på resan kom också Saras kompis Karolina, den nya dietisten i Vilhelmina. Men det är en annan historia.

Jörgen är väldigt grundlig med grunden. Snören spänns och justeras i våg för utgrävningarna.

Grunden består av kraftiga kantstenar som användes för trotoarkanter förr. Tungt men stabilt.

Och Elin blev nöjd! Det är ändå hennes växthus. Här kan hon sitta och dricka te medan tomaterna mognar.

Markduk, grus, hyllor och nya glas. Det blir fint till våren 🙂

Mer tillväxt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
äter tomater som en hel dietist