Trodde att en helikopter hovrade över gården. Men det var bara Elin som körde snöslungan.
Det kom ett par decimeter snö i natt. Ska försöka ta mig till brevlådan och kolla posten i alla fall 🙂
Rakt in i vintern!
Ljus och värme
Efter den sedvanliga väntetiden har vi äntligen fått hjälp med elen av Gustaf. Nu har förstukvisten blivit lite trevligare och lyser klart om kvällarna, som ni ser.
Den stora förändringen är ändå att keramikugnen kan köras igång igen. 1200 graders värme kan behövas som kontrast mot vinterkylan.
Och alla uttag och kontakter i hantverkshuset är bytta. Ett visst hopp om ny glaskupa på lyktstolpen tändes också. Det är trevligt 🙂
Skog har ju en stolt historia vad gäller elektriskt ljus. Kolla här.
Mer ljus i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
upplysningens vän
Vinterfixat
Som fastboende har man inte längre någon deadline för ”vinterstängningen” av gården.
Snöstickorna som brukar sättas ut i mitten av augusti behövs ju inte förrän i november, så varför inte vänta med dem?
Svaret borde vara ”tjälen”. Men en glad överraskning var att marken fortfarande var ganska mjuk trots en tid med minusgrader.
Värre var det med lökarna som borde ha planterats i höst. Men Elin spadade upp tre gropar och satte ut lökarna under snön. De ska ju ändå ligga ute hela vintern. Lite snö mer eller mindre, vad har det för betydelse i Lappland?
Sotaren var här och klagade på stegen. Och det hade han skäl att göra. Så vi tog ned den.
Den ser ut som ett verk av Gustaf. Och det är det säkert. Men den gav vika för snön från taket i våras. Så nu blir det lös stege i fortsättningen.
För nu är vinter här på allvar. Snöslunga fram och gräsklippare bort.
Fler vintrar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
beredd
Hitt på nåt!
Årstidens växlingar verkar vara det enda som händer här, om man tittar på blogginläggen. Och det kanske är ganska nära sanningen.
Å ena sidan ska man inte underskatt naturens betydelse (speciellt inte här), å andra sidan händer det saker som är så intressanta att man inte tänker på att fotografera.
En samtalsdag i Lycksele är kanske inte så märkvärdigt. Det syns ju på att jag faktiskt tog mig tid att lyfta telefonen för en bild. Jag fick också träffa en vän från Stockholm. En ny bok på mitt förlag, ett intressant pedagogiskt projekt, ett besök jag inte kan skriva om, är sånt som ger mening åt den annars jämna lunken.
Men den goda sidan är att uttråkade barn tvingas bli kreativa.
Nya idéer i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
snart väldigt kreativ
Vit vecka
Det ser ut att bli en vit vecka. Inget ovanligt men efter ett dygns snöfall är den vitare än någonsin.
Hela mitt panorama ser du på bilden. Välkommen till min värld!
Fler flingor i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vit, medelålders, man
Go´kväll
Höstkväll. Tidigare idag föll lite snöflingor över byn. Bara som en förvarning.
Själv försöker jag vänja mig vid hur gården ser ut numera, med den nya stugan och lamporna som lyser upp mörkret här nere vid byvägen.
Det här är liksom arbetsplatsen numera. Lite stökigt än med en tvättmaskin på förstukvisten och en blå plasttunna framför. Men visst är det trevligt med lyktor och lampor i höstmörkret?
Fler ljuspunkter i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
den upplyste
Höstläge
Inte mycket till höstfärger i år. Det blev mest brunt och sen ruttnade bladen från träden. Som på södra Sverige ungefär. Men det var ju ingen sommar, så varför skulle det bli en höst?
Till höger skymtar vinbärsbuskarna och de gav riklig skörd trots allt. Elin blev tvungen att investera i en Saftmaja.
Man kan ana fönsterhyllan vid drejskivan i hantverkshuset.
Och så här ser friggeboden ut när den är lagad och klar för vintern. Den lilla fula lampan som vi köpt i en exklusiv byggnadsvårdsbutik på Södermalm i Stockholm är också på plats. Typiskt 1900-tal. En liknande lampa satt på morfars hus på morfars tid.
Mer höst i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vissen
Renskötarmat
En kväll med sameföreningen i Vilhelmina, Voaltjere Duodji, i vistet på Kyrkberget. Elin provsitter renfällarna i en av kåtorna.
Vi var här för att prova köttkok på ren. I en alldeles underbart god och kraftig buljong simmade köttbitar med ben. Blodklimp som tillbehör. Den smakade inte mycket. Men de som var uppväxta med rätten uttryckte sin förtjusning över just klimpen. Som ”försvenskning” serverades kokt potatis och grönsakswok till.
Ekologiskt, närproducerat och djurvänligt. Renarna slaktades dagen innan i Stekenjokk.
Kvällens underhållning var dockteater och lite jojk. Dockorna lärde oss vad som händer om man kränker andarna och offerplatserna.
Bordet intill. I stugan på berget finns ingen el så fotogenlampor är enda belysningen.
Kocken från Lapplandsvilt som stod för köttkoket och kvällens värdinna.
Nästa köttkok blir efter älgjakten i Skogs föreningshus. Svensk köttsoppa på älg alltså. Även den ekologisk, närproducerad och djurvänlig jämfört med vanlig köttproduktion.
Men någon björn blev det inte i år – inte i Skog och Mark.
Mer kött från Skog och Mark!
Stanley Almqvist
köttätare
Friggeboden
Sedan vinterns snömassor tog taket av friggebodens förstukvist har den varit en sorglig syn. Conny tog bort det trasiga. Min bror Jörgen hjälpte oss laga väggen och ta bort den trasiga trappan i sommar.
Länge såg den ut så här: med gapande hål i ytterväggen där fåglarna kunde hämta glasull till sina bon.
En hel del plankor behövde bytas tillsammans med den råttanfrätta isoleringen.
Virket vi hade hemma räckte till halva väggen. Resten får vi ta senare.
Ny färg så står väggen emot väder och vind igen.
Lite vitt på knutar och fönsterfoder så ser det ut som ett traditionellt litet hus.
Nu är insidan urstädad också. Bara en ny ytterlampa som fattas. Nåja – ett och annat i underhållet återstår kanske fortfarande. En stuglyftning, laga hängrännor, gräva runt väggarna etc.
Mer underhåll i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
underhållare
Mårtens museum
En dag tog Mårten med oss in i ”gammstugen” för att visa oss älghornet. Men väl inne tog hela miljön över uppmärksamheten.
Här inne i hörnet har han prickat av alla Fridian-stolar har gjort. Över 200.
Snickaren Fridian var Mårtens svärfar som hade gården innan Solveig och Mårten tog över.
Här inne står en gammal svarv. Den kom till byn i mitten av 1800-talet. ”Säkert 200 år gammal”, säger Mårten. Och den fungerar än idag om man bara trampar igång det stora svänghjulet. Pallen som han vilar handen på här, har han svarvat på just den här gamla svarven.
En del moderna maskiner har också hittat in i verkstan. Men uppe under taket ligger mallarna för de traditionella stolar som skogborna använt i generationer.
Jag har själv en stol kvar med F.H. (Fridian Hellgren) ristat under sitsen.
Mer hantverk i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
också en konsthantverkare