Elins jultal

IMG_1078

Mitt på julafton var Elin med i Svenska kyrkan i Vilhelmina och berättade om julen för stora och små. Här kan du läsa vad hon sa:

Julberättelsen handlar om att Gud kommer.
Han kommer till dom små, till dom allra minsta.
Han kommer till dom som inte har pengar – eller makt.
Han kommer till dom som inte får plats, till dom som inte ens får finnas.
Han kommer till dom som “står sist i kön” och till dom som inte kan tala för sig själva.
Varför gör Gud så?

Gud kunde ha valt, en familj, som bodde i ett stort tjusigt hus, kanske ett slott.
Där alla fick allt de önskade sig i julklapp.
Men så var det ju inte.
Gud valde
, en ung kvinna som inte hade just nånting. Hon bodde i en liten stad där ingen var särskilt rik. Alla var rädda, för det marscherade soldater överallt, så man fick passa sig. Landet hon bodde i var ockuperat. Och ingen fick göra som man ville.

Kvinnan hette Maria och hon hade en pojkvän som hette Josef, han var byggjobbare. De var förlovade och Maria väntade barn.
Varför valde Gud dom?

Gud kunde ha valt en bekväm resa med häst och vagn, för att hälsa på släktingar och fira.
Men så var det ju inte.
Gud valde
att komma, med två som gick till fots till Betlehem, för att kungen tvingade dom.  Kungen ville räkna alla människor och då måste hela släkten samlas på ett ställe.

Att gå till Betlehem var längre än att gå till Lycksele! Jag hoppas att dom hade en åsna – jo det hade dom nog, för Maria orkade inte gå så långt med sin stora mage.
Efter flera dagar kom dom fram, nästan sist av alla.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt ett fint hotell med mjuka sängar och god mat till Maria och Josef. Och en liten vagga till barnet som skulle födas.
Men så var det ju inte.
Gud valde
en plats sist i kön. Och när det var deras tur, fanns det inga rum kvar. De knackade på överallt och på sista stället fick dom bo bland gårdens djur. Jag hoppas att dom inte behövde frysa. Men det blir ju varmt där djuren bor.

Där föddes en liten bäbis. Det var Jesus. Dom tog en krubba, en trälåda med hö som oxen åt ur. Den fick bli säng åt barnet.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt, historieskrivarna, kungen och alla hans ministrar, Dom kunde ha skickat bud, med ryttare, på snabba hästar, till hela världen, så att alla fick veta att Jesus var född.
Men så var det ju inte.
Gud valde
, några ensamma, som satt ute på en äng och värmde sig vid en liten eld, mitt i natten. Ingen brydde sej om dom. Knappt ens fåren som låg och sov runtomkring.

Till dom skickade han en armé av änglar. Gissa om dom blev rädda! Dom var inte mörkrädda, dom var ju vana att jobba varje natt. Men det här var nåt dom aldrig hade sett.
Änglarna sa: Vi är inte farliga. Vi vill bara berätta om ett nyfött barn som ligger i en krubba här i stan. Alla änglar ropade att “Gud kommer med fred, till jorden”.  Sen försvann dom. Och herdarna gick för att söka barnet.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt, ett hus, i ett land, under en tid när det var fred.
Och där barn kunde leka utan att vara rädda. Och Josef kunde bygga deras hus.
Men så var det ju inte.
Gud valde
, att hjälpa Josef, Maria och barnet att fly, när det blev för farligt. Kungen var arg och jagade dom. Och dom steg upp mitt i natten, smög ut från huset och reste så långt bort dom kunde. Dom fick fara ända till Egypten för att vara säkra.

Inte förrän kungen var död kunde dom resa hem igen.
Men inte till Betlehem för det var för farligt, utan till Nasaret.
Varför gjorde Gud så?

Julberättelsen, handlar om, att Gud kommer.
Han kommer till de små – till de allra minsta.
Till dom som inte har pengar – eller makt.
Han kommer till dom som inte får plats, till dom som inte ens får finnas.
Han kommer till dom som “står sist i kön” och till dom som inte kan tala för sig själva.

Julberättelsen handlar om att Gud kommer till dej – han kommer till mej.
Han kommer, när vi är ensamma, rädda.
När vi flyr för vårt liv. Eller från vårt liv.
Han kommer när vi känner oss små, längtar efter honom och när vi söker honom.
Han kommer också, när vi vänder oss ifrån honom.

Varför gör Gud så?

Elin Almqvist

Lucialjus

IMG_1754

I vår stuga stöps det ljus ikväll. Denna den andra kurskvällen gör man grenljus med tre vekar. Och imorgon är det lucia.

IMG_1759

Men nybörjare får göra raka ljus. Rakt ner i baljan!

IMG_1763

De färdiga ljusen ligger på bordet och kallnar i väntan på paketering.

IMG_1772

På väg hem tittar jag på växthuset. Hur mycket snö kan det ligga på en tunn pinne? Men det är nästan bara luft i snön: viktlöst.

Mer ljus i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
vekling

Kaffe med dopp

Ikväll hade Elin årets ljuskurs med kvinnorna i byn. I år höll de för första gången till i hantverkshuset vårt. Skönt för Elin att slippa flytta runt stöpkärlet och alla grejer.

Det här är kaffe med dopp! Sex deltagare fikade, pratade och doppade sig genom kvällen. Ett par utbyss damer hittade också hit.

Efter de första doppen måste man ta bort den lilla tappen som bildas i änden av ljuset.

I en lätt koreograferad dans gick de om varandra, doppade och hängde upp för avsvalning; innan det var dags för nästa dopp.
Flera var med redan förra året i Föreningshuset, så de kunde redan stegen. Alla hann göra tio ljus var. Och nästa onsdag fortsätter det med grenljus för de som vill.

Att kvällen genomfördes som ett ABF-evenemang kan väl tas som en hyllning till Gunnar som byggde huset. Om jag förstått det rätt jobbade han för ABF.

Mer ljus i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
fikade bara

Julbasaren i Folkbladet

I webbupplagan fick Bo och Stanley pryda artikeln om julbasaren i Skog. Här kan du läsa hela artikeln.

Basar är ju en orientalisk marknad under tak. Och det passar ju extremt väl även i vårt klimat.
I år ansvarade Elin Almqvist och Carina Bergström för arrangemanget, så att de vanliga slapp göra allt så som det brukar vara.

Journalisten David Sandström från Folkbladet pratar lite historia med Mårten Risberg. Han är ju äldst i byn och minns sånt som ingen annan varit med om.

I början av marknaden släntrade några enstaka besökare in.

… men senare fylldes borden av fikande och handlande från Vilhelmina och Malgomajdalen. Byarnas befolkning på ca 60 personer mångdubblades av besökarna den här dagen.

Kaféet gick i tomtestil med Anette som skötte fikat.

Vid borden såldes allt från loppisprylar till salvor och schampo, garner och stickade plagg, tunnbröd och fullkornsbröd, hemstöpta ljus och mycket mer.

Mer Mark-nad i Skog!

Stanley Almqvist
såld

 

 

Dopparedagar

Här i vintermörkret stöper Elin ljus. Som en besvärjelse mot det mörka och kalla, eller en tröst och en profetia om att ljus och värme kommer.

Hon doppar femarmade ljus för de finaste festborden, trearmade ljus och vanliga raka ljus i tre längder.
De femarmade ljusen kräver en större ljusstake. Vi kommer att göra såna i stengods 2013.

Det är Julbasar här i Skog på lördag och då säljer vi dem. Kom och njut av doften från riktigt ljusvax.

Senare blir det kurs för dem som vill prova att stöpa själv.

Elin lärde sig ljusstöpning under 25 år i Gamla stan i Stockholm, där hon stöpte ljus med skolbarnen inför varje jul. Nu har hon skaffat ett eget aggregat och säljer dem genom firman. vi har plats i hantverkshuset för det också.

 

Fler ljuspunkter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
föredrar kaffe med dopp

Peppad, inte knäckt

Denna tveksamma ordlek på pepparkakor och knäck säger allt om helgen som gått. Vår traditionella bakdag med syskonbarn inför julen blev i Skog i år.

Medan Gustaf och Märta levde var vi ofta tio, femton personer här under storhelgerna. Nu händer det mer sällan.

Men under helgens julbak bodde vi elva personer här, allt som allt. Det var umeåsläktingarna med Jörgen, barn, barnbarn och deras respektive.

Några av bagarna runt arbetsbordet i hantverkshuset: Seth och Ruth med barnen Edvin och Isak mellan sig, samt David och Rebecca.

Årets nya pepparkaksmått var skidhopparen, de tropiska djuren och hela alfabetet i lösa bokstäver.

Entusiasten Edvin …

… överträffades bara av entusiasten Sara. Kristyren ringlade villigt ur struten.

Medan Jörgen renoverade vår taklampa från salen och lagade aggregatet för ljusstöpning …

… så att Ruth och Elin kunde stöpa ljus sista dagen.

Fram för mer bak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
peppad, inte knäckt

 

 

Smått i storstan

Vi var i Stockholm i veckan. Och det är de små detaljerna som ger staden personlighet; de mänskliga avtrycken och uttrycken som gör att man känner sig hemma. När kinakrogen vill bjuda på lunchen, när sushiservitören undrar hur vi har det numera och indiern nickar med ett leende när vi för hundrade gången beställer lamm korma, då är stan inte så stor och anonym längre.

Och de här små skulpturerna på Hornsgatans puckel: Nedanför trappan sitter ett par händer fängslade bakom betongen. Vem är det och varför?

Några trappsteg ovanför sträcker den här lilla tiggaren ut sin hand mot oss. Eller är det en gåva? En blank slant ligger redan i barnets hand.
Hur många har inte hajat till av råttan som sitter på kanten ovanför trappan?

Men riktigt mänskligt blir det av ett snöre som hänger mellan två vägmärkesstolpar. Mitt i stan. Där hänger ett borttappat armband, ett öronskydd och ett plastkort. Det är mänskliga propotioner och lite vardaglig vänlighet.

Mänskligare i Skog och Mark! 

Stanley Almqvist
hemma borta

 

Lugnt trots 1134 besök

Trevligt att du tittar in. I oktober besöktes www.skogmark.se 1134 gånger. Och det är mycket för att vara en avlägsen plats, där vägarna slutar.

Men det är ändå bara hälften av vad vi hade samma månad för ett år sedan. Ingen tävling förstås. Vi är glada att du och alla andra vill vara här.

Å andra sidan har vi inte heller lika många gäster på gården heller, numera. Märta och Gustaf var ju den stora anledningen att mötas här som familj. Och alla stockholmare som var nyfikna på var vi gömt oss har redan kollat in Skog.

Fördelen är att vi får lite mer lugn och ro. För det är lugnt här. Lugnt och fint.

Lugnt och fint är det också vid kyrkan, där Märta och Gustaf är begravda. De som bodde i vårt hus innan vi flyttade hit. Vi tände en lykta och lämnade en krans, på allhelgonaafton.

Här vilar också morfar som byggde vårt hus. ”Alex Valentin Nilsson med makan Lilly Lovisa”. Vi tände en lykta vid graven.

Mer ro i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
roligt nära Norge