Livet i Skog och Mark
I allmänhet slutar allmän väg där det intressanta börjar.
Här är det upp till dem som bor här om det finns någon väg alls. Den här vägen bröts för hand genom skogen. Ja, det heter att man bryter vägen när man drar fram den. Precis som man bryter mark när den röjs. Och än i dag är det vägföreningen det hänger på så det finns flera vägföreningar i byn. En för varje väg som inte är ”allmän”·
Det var fullsatt och alla extrastolar i tillgängliga hus behövdes för att rymma publiken.
Byns egen Ronny Thellbro och Max Fredriksson hade viskväll i kaféet.
Perfekt väder för en dag i bakstugan. Skog har ju en utmärkt vedugn som bara längtar efter oss.
Hyr stugan för en hundring!
Det har berättats för mig att farfar Olle använde det här järnet när han skodde hästar. Via min pappa har det i alla fall hamnat bland mina saker. GA på skaftet är pappas initialer. Man kan se var pappa lärt sig göra sin verktyg 🙂 Tunga, stora och av kraftigt stål.
Mitt i byn Skog svävar Erik och Elsa Hällgrens gamla hus tyngdlöst över sina grundstenar. Det är det höga huset mitt emot bagarstugan.
I helgen åkte vi till havet. Skog ligger ju mitt emellan två hav: Det är lika långt till Atlanten som Bottenhavet.
Det här är Bottenviken. Och Elin förstås.
100 kolbullar stektes på Kolbullens dag 18 juli. För fjärde året i rad.
Stekarna är från vänsterkanten: Sven-Åke Bäckström, Stig, Christer Bygdell och Enar Skoglund.
I början av juli fick vi besök av Grahn:are från USA. Det var Jonathan Grahn med son och brorsdotter som hälsade på i Skog.
Någon sa att vi var lite lika. Vi håller stilen…
Ivägen på vägen till Lycksele: bara tre mil från Vilhelmina, står bilen och Elin. Den tappade orken, började hicka och ryckte sig fram till en kurva vid avfarten till Storberget.
Kultur lär betyda odling. Och det ägnar vi oss åt på gården – både i jorden och den andliga odlingen.
