Livet i Skog och Mark
I sommar blir det stor släktträff för Grahn-släkten från Skog. Den släkt som började med tvillingbröderna från Djupdal. Den ene utvandrade till USA och den andre till Skog: Jakob som tog sig namnet Grahn. Senare flyttade även Jokobs ättlingar till USA.
Bilden visar tvillingpojkarnas far Elias Isaksson i Djupdal.
Rakel Grahn skickade en bild från Skog och mitten av 1900-talet. Personerna upptill från vänster- Irene Grahn, Natanael Grahn Personerna nertill från vänster- Rakel Grahn (gift Stenmark) och Ulla-Maj Grahn.
”Kortet är så fantastisk för sin tid”, berättar Rakel. ”Och vi småtjejer är ju så gulliga här, med baskrarna på huvudet riktigt stiligt uppsatta. En riktig höjdare för posering och foto. Jag minns hur jag jag knäppte knapparna på jackan men konstaterade i samma stund att en eller flera knappar fattades. Jag ordnade i varje fall stilen och drog till jackan och fixade med kjolen så det skulle vara tjusigt. Så kul tillställning … och storasyster gav väl också lite tips för helheten. En bra bild … Undrar vem fotografen var … Gunnel mån tro?
Natanael Grahns gård låg mitt i byn. På hans mark finns än i dag släkten Grahns hemställe och pingstkapellet i byn.
Härlig motorcykel förresten …
Så här ligger vårt hus på Skog 46 nu, mitt emellan två kalhyggen.
Hur gjorde man innan man hade toapapper?
Här berättar Uno Viklund föddes i början av 1920-talet och arbetade under sitt liv som hästkusk och skogsarbetare. Han är visserligen från Jokkmokkstrakten. Men de hade nog samma behov och samma metoder som alla andra i Lappland.
Har du egna historier från Skog och Mark? Hör av dig.
Berth-Ove Almroth, i byn Rönnäs på andra sidan skogen, berättar:
Tänk vad som finns dolt i minnet och som kan lockas fram. Här är Anna Andersdotters mustiga berättelse om skit-pinnar. Kanske det var det språket och vanorna som gjorde att han till slut gick på en nit. Gissar att nordlänska dassvanor och skit-pinnar inte fanns med i den uppländska barndomen – upplänningen som for norrut och gifte sig med en kvinna i Vilhelmina.
Skogsbrynet dagen efter.
I natt vid ettiden lyste ett starkt sken över gården. Jag trodde först att det var månsken. Men ljuset låg så lågt att det strök längs marken. När jag tittade ut svävade ett rymdskepp i ett starkt ljussken över marken vid skogsbrynet.
Nu har bagarstugan i Skog fått tillbaka sin tunga pannlugg – den frisyr den lägger sig till med varje vinter.
Snyggt tycker vi. Det passar väl till fasaden.
Nyårsaftonens middag gjorde vi tillsammans med gästerna. Här slutfixade Sara dukningen och förrätten.
RÖNNVÄGEN, VILHELMINA PÅ 60-TALET: Tvättställningen på våran gård hade pappa byggt av kraftiga stålrör. Den höll bra som klätterställning också. Och storasyster Elisabet kunde gå ned i brygga som ni ser. Det mörka huset är Lundins röda villa, bortom den: Talléns, Rönnfjords och så vidare… Det fanns barn i alla hus på gatan – nästan.
Adventsljusstaken som vi knappt hann tända förrän på slutet fick lite pynt på julaftonen.