Bortblåst dörr. Före och efter.
En dag när vår skogsby blev en stormby hörde vi ett brak. Det var dörren förstukvisten som gett upp. Den låg trasig och uppgiven på marken vid trappan.
Ingen panik. Men det behövs en dörr där innan snön kommer.
En glesbygdslösning är att titta i förråden – och se där står en liknande dörr från 1950-talet som bara längtar att få komma ut i friska luften.
Det tog bara några dagar innan en stark och snäll granne bar upp den till huset. Och så var processen igång.
Vi sågade av den och sågade ur en bit för att den skulle slutat tätt.
Sen tog Elin hand om väderskyddet och målningen.
Dags att ersätta den del av dörrkarmen som dörren drog med sig i kraschen – bara att hugga in.
(Man ser var gångjärnet suttit.)
Gångjärn, en avhyvling och sen fika i halvtid. (En halv seger är också en seger.)
Nu börjar det likna nåt.
När låskistan och låsblecket är på plats känns bron (förstukvisten) trygg och någorlunda skyddad igen.
Hittills har vi gjort nya trappsteg och bytt dörr. Nu är bara resten av bron kvar: Fönster, golv och väggar med lite isolering. Men vi tar det efter som . . .
Stanley Almqvist
ganska nöjd ändå