Här inne i riset, mitt i byn, står en stuga. Under sommarhalvåret syns den inte alls. Men när löven fallit från björksnåret kan man skymta den.
Ovanför träbron på Södra Skogvägen, vid avtagsvägen, står björkriset tätt och granarna mörka.
Här står ett gammalt timmerhus med ett rum och enkel farstu.
Farstun har bara brädväggar och jordgolv men rummet är timrat och klätt med brädor på utsidan. På väggen syns brädorna som skyddar timmer-stommens knutar.
Stugan anvädes senast som bagarstuga. Bakfjölen hänger fortfarande vid fönstret men ugnen är nedrasad och rummet tomt.
Antingen har den timrade stugan flyttats hit från ”Åslunds gärde” eller har den kanske kommit från Åslunds gamla gård vid Södra Skogvägens slut?
Jag har hört både och. Båda kan ju faktiskt vara sant.
Åslunds gärde låg i morfars skog nedanför vårt hus. Ängsmarken och stugan lär ha varit ett torp. Och torpstugan kan ha flyttats till familjen Åslunds hemman för att sedan hamna här vid vägskälet.
Läste också i ett gammalt nyhetsblad från byn att en Åslund-stuga också stått på den plats Föreningshuset står i dag. Så vem vet?
En hemsmidd hasp håller igen dörren.
I byns historia som Karl-OLov Granlund skrivit berättas det:
”1852 bor även torparen och arbetaren Nils Åslund i Skog. Han kommer från Ytterlännes by via Stensele i Vilhelmina till Skog. Han är gift emd Margareta Nyberg, Tryckerskan kallad. Hon härstammar från Bjärtrå. Paret kommer i sällskap med mågen Olof Persson.”
Inne i farstun ser man tydligt timmerväggen med den gamla dubbeldörren. Men vi går inte in. Vi lämnar bara frågan efter oss: Hur hamnade du här? Vi ser att du ruvar på ett minne.
Stanley Almqvist
på spaning efter den tid som flytt