2013 var första året som vi stannade hela året i Skog. Stockholmsresorna blev aldrig längre än en vecka. Det berodde till stor del på att Stanleys firma lagt ner reklam- och medieverksamheten. Inga kunder kvar. Att jobba periodvis i Stockholm fungerade inte.
Över huvud taget har vi börjat rensa bort saker som inte ger något. Allt från föreningar till jobb. Elin provade på både chefsjobb och lärarjobb under hösten, men hon fastnade inte för det. Stanley har lämnat ett par föreningsstyrelser och mediejobbet, som sagt. Vi kommer att fortsätta prioritera det som känns meningsfullt och lämna resten.
Efter ett par års frånvaro kan man inte längre påverka något i huvudstaden. Inte heller Vilhelmina behöver impulser utifrån. Så istället för att vara världsförbättrare ägnade vi oss mer åt gården.
• Snön som föll och kylan som trängde sig på höll oss sysselsatta!
• Brunnen sinade: På vårvintern blev vi utan vatten i ett par månader. Bara att köra dunkar och invänta snösmältningen…
• Växthuset vi fick 2012 blomstrade upp om sommaren och blåste bort om hösten i stormen Hilde.
• Bärbuskarna bands upp och gav god skörd till många saft- och syltkok. Gurkorna vi lade in blev däremot tväräckliga!
• Grannhuset vi köpte förvandlades till hantverks– och konstateljé.
• Diskmaskinen som stått mitt på köksgolvet började vi bygga in själva i brist på annan hjälp.
Före och efter
En riktig lappländsk vinter var det och svalorna häckade om våren precis som förr i världen. De gillar nog hus med människor i? Men vädret förvånade oss i september när ängsblommorna blommade igen. Och höstens stormar och snöbrist var vi inte beredda på.
Inte heller var vi beredda på att närmaste grannhuset skulle bli tomt. När mannen avled flyttade änkan in till tätorten. Men det är så det fungerar där vägarna tar slut och lamporna slocknar i husen.
Gott nytt år 2014 och tack för att du lyssnade 2013.
Stanley & Elin Almqvist
i Skog och Mark