Vi lärde känna Åsele under dom två år vi jobbade där. En plats vi åkt förbi många gånger. Men aldrig kunde vi ana att vi skulle flytta in i en tvåa bakom Coop och trivas bra där. Här står Elin i solen på vår trappa.

Annat är det på vintern. Här lyser ändå julpyntet upp torget vid Centralgatan.

Vad är julen mot Åsele marknad? Här finns bara två tider: före och efter marknaden.

Utbudet i Åsele en av de första veckorna där: Svenska kyrkan och Filadelfia.

Vi jobbade som pastorer och delade på tjänsten, men med lite olika uppgifter. Elin ansvarade t.ex. för barnverksamheten.

En stor del ägnade hon sig åt secondhand-butiken Salig röra.

Secondhand-butiken är Åseles lördagsnöje.

Ett trevligt hus var det också, det gamla baptistkapellet med secondhand-butiken.

Alla trottoarer är numrerade i tre meter långa bitar för marknadsstånden.

Elin klistrade bokstäver. Vi hade kafétält, öppet i secondhand hela marknaden och musikgrupper på scenerna.

Vi hade ganska trevligt i Filadelfia också.

Här sätter jag mig ned med gästerna på musikkafeet.

Det låg mest på mig att tala, undervisa, sköta information och kommunikation.Ganska avslappnad stil … här predikar jag i söndagens gudstjänst.

Men man kunde också se pastorn med slips och kavaj i talarstolen, vid högtidliga tillfällen.

Elin ledde gudstjänster och pedikar med lätt hand och gott humör.

Förberedde sig gjorde hon gärna i soffan.

Elin höll också i verksamheten bland flyktingarna. Här fikar några av de runt 30 som vi hade bland oss, hemma vid köksbordet.

Den kurdiska dansen inte att förglömma.

Vi sjöng regelbundet på äldreboendet Åseborgs ”Trivselhörna”. Två timmar av allsång, fika och småprat under Ulla Isakssons värdskap.

Det hände att vi fick sitta vid en sjukbädd; samtala, sjunga, läsa och bedja.

Elin sjöng sina favoritsånger till gitarr även i Filadelfia.

Och det hände att pastorsparet sjöng duett tillsammans.

Men i juli det blev det dags att flytta. Här får Elin hjälp av sina föräldrar i köket.

En del av predikningarna efter två år i Åsele … tja, dom får väl följa med i flyttlasset.

Dorotea

I Dorotea har vi jobbat 25%. Elin har hjälpt till med barnträffar.

Terminsavlutningarna har barnen gjort som familjegudstjänster med sång och teater.

Jag brukar också få 6 minuter att säga nåt till barn och föräldrar, mot kanske 20-30 i vanliga gudstjänster.

Pingstkyrkan i Dorotea är speciell – kanske unik? 70-talsbygget är rena tidskapseln. En fin miljö i blått, rött och grönt, som många unga fascineras av.

Den brun-svarta utsidan visar också tydligt att kyrkan är en 70-talist.

Med mera …

Vi hade förstås barnsamlingar i Åsele också. Det blev till slut en stabil liten grupp med barnkör och pyssel.

Ballonger och skyltar! För första gången på många år kunde vi hålla välsignelse av barn.

Varje tisdag kväll läste och förklarade Stanley bibeltexten i Apostlagärningarna och sen bad vi för allas behov.

Våra olika intressen gav oväntade kontakter med folk. Här har Elin provsmakning och berättar om te, i Biblioteket.

Både Filadelfia i Åsele och Pingstkyrkan i Dorotea tillhör Pingstkyrkan i Sverige. 540 pastorer från Pingstkyrkor i hela landet samlas i Stockholm i januari varje år. Även vi i Åsele. På bilden syns pingstledaren Daniel Alm på scenen. Han sa:
”Pingst är som jazzmusik. Improvisation inom en gemensam struktur.”

 

Så … hur gick det då i siffror? Ganska bra om ni kollar de två sista staplarna. Vi var i alla fall inget hinder för utvecklingen.

Vi hade ledorden öppen & nära, för församlingen medan vi arbetade där. Med öppenhet menade vi att vi att berättade offentligt om vad vi gjorde och hur vi gjorde det. Öppenheten inkluderar, skapar förtroende och tar bort fördomar.

Med närvaro menade vi att vi fanns där Åseleborna fanns: närhet och kontinuitet. Vi fanns lokalt men också på nätet och i sociala medier där Åsele-borna också fanns. Närhet är sympatiskt och inbjudande.

Det är vår berättelse. Vi tackar alla vänliga åselebor och speciellt för de goda relationerna med kommunens äldreboenden och integrationsfolk och Svenska kyrkans personal.